Det finns tre olika steg av att gråta. 1. Fulgråt; du kan inte kontrollera dig, nästan rinner, din kropp hulkar sig i konstiga rörelser och ansiktet gör rörelser som ingen borde få se (särskilt inte små barn). 2. Prinsessgråt; tårarna rinner försiktig ner för kinden, ögonen är fortfarande fint formade och du ser ljuv ut. 3. Halsgråt; du vill inte börja gråta, du känner liksom i halsen att det klumpar sig och du håller emot så hårt att munnen darrar lite försiktigt (i detta läge är det livsfarligt om någon frågar, hur är det? då kan det nämligen brist ut till punkt 1 eller punkt 2 i bästa fall...)

På Karin och Torfinns vigsel på Skeppsholmen var jag konstant i punkten 3. Förresten, jag undrar vad det är som gör att halsen liksom gör så där ont när jag håller på att börja grina, kan någon smart förklara? I alla fall, med tanke på att jag låg i punkten 3 hade jag en nervöst tanke på att någon skulle ge mig en kram eller nått. En kram hade varit förödande och jag hade gått över till ett annat gråtstadie och det är inte smakfull att se fotografen där. MEN i så fall hade jag inte varit ensam, så mycket glädjetårar på ett bröllop har jag sällan skådat. Torfinn och Karin såg ut som tagen ur en 40/50-tals film, vet att Karin fick lite hjälp av Madelin Downey på Downey Blomster att fixa stylingen (hår/blommor) och som vanligt när Madelin gör något i den här stilen så blir det perfekt. Bäst i stan, hela dan!

Torfinn och Karin, jag hade så svårt att välja ut bilder till er (många, många, många), men det här är några av mina favoriter, några fler bilder finns i ett bildspel som jag gjort åt er och ännu fler bilder kommer i webbgalleriet! Hoppas ni inte börjar fulgråta ;-)