En dag som denna är det svårt att inte beröras av det som hänt i Norge. Ofattbart. Först tänkte jag att jag inte skulle nämna något kring detta eftersom bröllop inte ska handla om sorg och tragedi. Men när jag tänker efter så vill jag ändå skriva något. För att blunda gör inte att det försvinner. Och att känna sorg och ilska för det inträffade tar inte på något vis bort rätten att känna glädjen idag, kom ihåg det Adriana och Johan. Att låta det inträffade ta över är som att låta det onda vinna. Idag ska inte det onda få styra utan idag ska vi leva, njuta av det vi har, människorna som betyder något. Helt enkelt uppskatta det liv vi har, i morgon kan se annorlunda ut.

Idag kramar jag min man extra hårt, jag är egoistiskt lättad över att inte någon nära mig drabbats. Samtidigt kan jag inte blunda för den morgon många familjer vaknat upp till idag, en morgon utan sin dotter, sin son, sin syster, sin bror, en morgon utan liv. Jag skickar all min värme och omtanke till de som drabbats. Ni finns i mina tankar, idag ska kärleken segra för att hedra er.