Ett samtal
Jag skulle ha fotograferat ert bröllop. Men döden kom. Brudklänningen hänger ensam kvar i lägenheten. Helt plötsligt försvann han. Alldeles för ung. Alldeles för fort. Jag saknar ord. Jag känner ända in i märgen paniken. Paniken jag själv skulle ha om Henrik inte fanns. Jag beklagar. Hur lamt låter det. Jag saknar ord. Jag tänker på dig E. Hela mitt inre skriker. I oktober skulle ni blivit man och hustru. All kärlek och kraft till dig E.
Med döden kommer ofta tystnaden. Man vågar inte säga nått av rädsla att såra/säga fel. Jag struntar i det. Jag säger, E, jag är "bara" er bröllopsfotograf, men min dörr står öppen. Du är alltid välkommen hit. Jag lyssnar. Och ni som läser detta. Ta vara på varje minut. Varje sekund. Det händer aldrig mig. Vad vet vi. Ge era nära all den kärlek ni känner. Lyft luren och ring NU. Ring för att säga att du älskar dem. Din man. Dina barn. Din fru. Din mamma. Din pappa. Dina syskon. I morgon kanske de inte svarar.
Vackert skrivet om något så fruktansvärt, obeskrivligt hemskt. Och precis som du säger, man får ta hand om varann medans man kan för man vet aldrig hur framtiden ter sig... Man blir så ledsen..
nej nej nej. gåshud. När det som inte får hända händer. sänder en enorm styrkekram till E. Om hur fort allt går. När allt plötsligt rycks bort..Tack Anna för påminnelsen om livet. Jag ska ta vara på mina.
Så fint skrivet....
Usch vad hemskt, får rysningar över hela kroppen. Stackars, stackars E, jag känner verkligen för dig. Och väldigt fint skrivit av dig Anna, alla dagar är tyvärr inte rosa.Styrkekramar
Sånt här får inte hända, det är ofattbart! Kan inte ens föreställa mig den smärtan och den sorgen. Det påminner oss verkligen om hur kort livet kan vara och hur viktigt det är att vi tar vara på varje sekund. Att alltid älska livet och de vi håller kära. Sänder massor med styrkekramar till E.
Så hemskt :( Fruktansvärt. Vacker skrivet utav dig! Vi hade precis en liknande sak här.. Bruden dog natten innan bröllopet, bara föll ihop... vilken smärta för blivande maken.... Man tänker verkligen till - att det kan gå så fort...
Ja vad ska man säga (skriva) i en sådan här situation..................hemskt och orättvist. Gäller att leva här och nu..................krama alla man känner för att krama, njuta av vardagen och uppskatta de som älskar en.......................skickar över energi till E.
Fy så fruktansvärt! Finner inga ord.
Finner inte ens några ord. Livet är orättvist! Styrkekramar till E!
Styrkekramar till E.
Ja, vad säger man. Så outsägligt sorgligt :-( Otroligt fint skrivet av dig. Det enda vi kan göra är att älska mer. Älska för allt vad vi kan medan vi fortfarande andas.
Så tragiskt... Du har skrivit så otroligt vackert och tankfullt. Livet är kort och det är viktigt att ta till vara varje dag. Kram till dig och Henrik. Min tankar går till E.
Fruktansvärt tragiskt Anna. Ens liv kan vändas upp och ner från den ena sekunden till den andra... Det finns inga ord, men mina tankar går till E! Kram!
Jag får rysningar när jag läser detta inlägg och så fint skrivit Anna. Till E. livet är orättvist - tänker på dig
Usch så tragiskt och hemskt. Vackert och tänkvärt skrivet Anna. Instämmer fullt ut. Mina varmaste tankar går till E, även fast jag inte känner dig
Du är inte bara en fantastisk fotograf. Du verkar vara en oerhört fin människa med. Dubbelbonus till dina kunder!
Vad vackert skrivet Anna! När jag läste inlägget var det som en kniv som högg i hjärtat, kände en klump i magen och blev alldeles stum. Så tragiskt och hemskt... Mina Tankar går till dig E. Detta ord är till dig, vackert vare sig man tror eller ej... Ett ord som burit mig i många svåra studer i livet: Herren svarade: " Mitt kära barn, jag älskar dig & skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar & lidande. När du såg endast ett par fotspår- då bar jag dig."
Livet är inte rättvist för en del... Jag finner inga ord, men sänder en stor styrkekram till E!
nej usch vad hemskt! fick rysningar av din text.
Så fruktansvärt tragiskt, jag saknar ord..
Fy vad hemskt & tragiskt!!! Sänder en tanke till dig E!!!
Tack. Jag har inte vågat gå in på din sida sedan det hände, sedan Deniz dog. Jag brukade gå in här varje dag och fantisera om hur våra bilder skulle bli. Dina bilder på vårt bröllop var ju de vi skulle ha kvar den dagen någon av oss dog. Ben seni cok seviyorum, Bülo. Benim askim bitanem.
Erica, Erica, Erica. Du anar inte hur mycket jag tänker på dig. Mycket på om jag bara hade hunnit fångat er kärlek, minnen av er, bilder till er. Min dörr står fortfarande öppen och kommer alltid göra det. Mina tankar får inte plats här. För tidigt, alldeles för tidigt. Kärlek!
det bara rinner, rinner & rinner igen, tårarna har samlats i en stor pöl i knät på mig, varför händer det, varför??<3 sänder en tanke till dig E...