Ansiktet bränner aningen, troligtvis från gårdagens solhets vid poolen (där vi för övrig var de enda gästerna), axlarna ömmar från Gun och Gundes tunga kroppar och jag börjar inse att det är över. Att jag snart måste åka tillbaka till en vardag. Här har jag lekt fransyska i flera dagar, beställt mat som en infödd (där kanske jag saltar lite), vandrat upp för en trång slingrig väg för att äta frukost i den lilla byn. Byn som serverar kaffe i solen vid kyrkan och bröd från tanten i gränden. Jag har kollat den lilla mäklarfirman, ett litet hus här måste vara livet, fantiserat om hur jag världsvant slänger mig med franska meningar, hur jag pratat yvigt med händerna och hälsar på alla i byn. Ja, ja någon dag...

Men innan jag insuper vardagen tänker jag njuta några dagar till här, vill så klart visa alla bilder, alla möten på en gång men jag måste ju ha något att sitta och drömma om när jag kommer tillbaka. Så nu när backupen är gjort på alla bilder så läger jag ner datorn. Men först tänkte jag visa de första bilderna jag hittade på minneskortet från idag, visst blir man sugen på att riva ut sina fönster och montera dessa hemma?

ps. Chateau Colle Noir är inte mitt franska alias utan det är ett magiskt gammalt slott där bröllopsfesten hölls idag. ds

Smallpigart på Facebook och Twitter