Jag kan inte hjälpa det men ibland när jag blir lite uttråkad så måste jag bara. Det är som om en lite djävul inom mig hoppar ur halsen och tvingar mig göra allt det tokiga. Nu senast hände det när jag körde bil från Dalarna till Stockholm. Plötslig så mötte jag en bil och jag kastade mig glatt på tutan, vinkade mot föraren så handen nästan gick av. Stackars man såg helt förbluffad ut men vinkade tillbaka med ett glatt osäkert leende. Och så där fortsatte jag, tutt-tutt och vink-vink, hela vägen till Stockholm:) Flera gånger skrattade jag nästan högt över deras miner och hur länge de kommer sitta och fundera på vem det var i bilen. Ok lite ond är jag men samtidigt så var det faktiskt flera som log så ett litet leende lyckades jag få fram i folks vardag. Så om ni möter någon som tutar och vinkar glatt så vet ni vem det är och att hon troligtvis bara har väldigt tråkigt.

Någon som inte hade tråkigt när jag träffade henne var karamELLEN. Tre vuxna som hoppade, dansade, sjön och lekte allt för att få med det bästa av den sockersöta Ellen. Man får nästan hål i tänderna , så söt är hon.

Smallpigart på Facebook och Twitter