Jag har hört det förut. Vi har stora fönster med mycket ljus. Så dyker jag upp och konstaterar att det ljus som finns inte räcker till två aktiva små barn. För er som inte fotograferar kan jag förklara. Om man fotograferar utan blixt så behövs MYCKET ljus in i kameran när man har motiv som rör sig snabbt som satan (läs barn). Annars kommer slutartiden bli alldeles för lång och barnen kommer skapa fartränder efter sig och mer likna spöken (ni vet när allt ser så där oskarpt ut). Därför fotograferar jag gärna utomhus i dagsljus eller i min dagsljusstudio där jag vet att jag får in maximalt med ljus. Om ni kollar in min portfolio för porträtt så kommer ni se att många bilder kommer ljust därifrån.

I alla fall. När Lotta skrev "vi kan ta bilderna hemma hos oss, vi har stora fönster med mycket ljus" så måste jag erkänna att jag blev lite skeptisk. Men efter några mail fram och tillbaka så kastade jag över bollen och skrev "Ok jag kan inte garantera att det blir bra men vi testar om det är ok för er". När jag klev in i lägenheten så badade den i ljus, herrejävlar, Vasastans vackraste lägenhet. Stora gamla spröjsade fönster med solljus som värmde ända in i hallen. Lotta hade rätt, det var stora fönster. Och jag är en rosa bajskorv som inte lyssnar på folk. Inga fartränder efter Filip och Victor blev det heller trots att vi nästan rev hela lägenheten.