Man blir smått galen när man håller på med bröllop på det sättet som jag gör. Inte negativt galen mer frustrerat galen att man inte kan gifta sig igen... Jag ser så ooooootroligt många olika typer av bröllop. I min fantasihjärna plockar jag ihop små delar från alla bröllop och gifter mig igen och igen och igen. Senaste gången jag gifte mig var på ett slott i Frankrike. Jag klädd i spets, en klänning som höll en slank linje med kroppen och med tjockt svallande hår med 30-tals lockar, apsnygg helt enkelt. Henrik va säkert också snygg men jag gick mest runt och kolla på mig själv så jag missade vad han hade på sig... Men det troliga var att han var klädd i en skräddad kostym i mörkblått. OBS jag är bara ytlig i den här bröllopsdrömmen, i de andra är jag världens bästa brud!!!

I slottsmatsalen hänger tunna tyger i vågor från taket och ljuskronorna från 1800-talet, klädda med levande ljus, lyser upp rummet. På borden står kristallvaser och udda porslin. Gamla foton från 30-talet ligger som bordspalceringskort. Vinet står i kristallkaraffer. Strutsfjädrar i vaser. En kvinna sjunger ljuvliga låtar i bakgrunden medan champagne flödar. Min brudbukett med fjädrar och vita pioner ligger slängd på ett rostigt järnbord, i solen gnistrar ett fint smycke som binder ihop buketten.

Nåja vad är väl en bal på slottet... Maria och Patrik fick iaf uppleva den drömmen, på slottet Chateau Colle Noir i Frankrike i slutet av oktober, en fransk höstdag. Och man kan säga att jag gifte mig lite där också, med alla små franska byar, slottet, miljöerna och ja Henrik var där och var alldeles, alldeles underbar som assistent.

Ps. Som lite kuriosa kan jag nämna att slottet som Maria och Patrik gifte sig på har varit Christian Dior's slott (om jag inte fattat helt fel). Gud man skulle bli historiker ;-).ds