F-n skärpan sitter inte. Bara att kasta. Får göra om. Tittar igen. Ser något nytt. Ser glädje. Ser livet.Jag förstår inte, semesterbilder behöver inte vara professionella, bearbetas, skärpas och levereras på ett fint sätt. De måste verkligen inte det, det viktiga är känslan, men ändå. Har så svårt för att inte göra det. Kanske bättre att ställa in kameran och ge den till mannen och få något oväntat :-) Oskärpa. Glädje. Oss. Kanske fotografera med hjärtat istället för med hjärnan, det är då det blir livet.Bilderna är oskarpa, men jag bara älskar dem. Älskar dem för att det är jag och Henrik som tagit dem (mest du Henrik), för att det är stunden, för att det är livets oskärpa. Därför säger jag, glöm inte hjärtat i bilden, släpp kravet på perfekt skärpa och komposition, det ska jag göra i helgen :-)