Jag måste vara 100% på att ingen ser/hör innan jag börjar. Måste vara själv (nej det spelar ingen roll att det är konsert). Sen sjunger jag högt, livligt och med inlevelse (tror jag iaf). Har en bild av en amerikans film där jag har huvudrollen och hoppar runt i i min lägenhet och sjunger och dansa samtidigt som man spelar Girls Just Want To Have Fun och jag sjunger med.

MEN jag får det aldrig att kännas riktigt så,  jag kan verkligen inte göra det på ett naturligt sätt utan att känna mig tillgjord. Och det är inte det att jag inte försöker, tro mig, det gör jag!  Till den milda grad att jag får avbryta sången för min falska sångröst förstör låten. När det händer, att jag får avbryta, brukar jag dämpa mig och testa att sjunga lite ljuvt och med fin röst men då hör man ju ännu mer hur falskt det låter. Så då tystnar jag helt och diggar med huvudet lite tufft istället. Jag måste kanske inse, jag är helt enkelt ingen sångfågel. Jag vill vara det, en riktig cool sångfågel som kan trollbina varje människa med min röst. Så avis på alla som kan sjunga!!!

Berättade det här för Marie och Andreas innan fotograferingen, alltså om mina sång-problem, och det visade sig att Marie också hade svårt att sjunga när folk är med, jag säger då det, gud va skönt att vi är fler med denna folksjukdom ;-)Kanske inte behöver känna mig så dum då när jag väljer att nynnar/gör trumpetljud med munnen och nickar lite lagomt svenskt till musiken i fortsättningen. Det är ju för musikens skull jag gör det, så man ska höra den!