På toppen av Konserthuset
Stockholm är bra vackert, speciellt när man ser staden från ovan. När man kommer upp på taket av Konserthuset känner man sig lite som en fet liten gubbe med hängslen och propeller på ryggen. Medan jag flög runt där uppe så stod Sanna & Johan och lutade sig mot räcket. Jag får alltid en konstig tvångstanke att gå fram och knuffa folk som står och lutar sig sådär. Så jag gjorde det. Jag tog sats och knuffade mitt hårdaste och oj va de flög, Johan sprattlade och Sanna skrek. Och så klart ångrade jag mig direkt, och så klart var det bara i mitt huvud som jag gjorde så... Men visst är det sjukt att man får lust att knuffa någon som står och lutar sig ut, jag är ju inte ond eller så, bara lite galen, men på ett snällt sätt!
På tal om Konserthuset, Sanna & Johan är nog de enda som haft sitt bröllop i Konserthuset. Jag hade tyvärr inte möjlighet att stanna men jag är helt övertygad att det blev en fest utan dess like. Ett riktigt innerstadsbröllop med storslagen lokal, minst sagt!
ps. Jag har upptäckt att jag alltid skriver ps. ds
ps2. Idag ska jag få vara hockeystjärna igen och plåta Anna & Stefans bröllop, pass, pass. ds

















Underbara bilder ! Fantastiska
gud vilken vacker brud! och fina bilder som vanligt! vackert vackert vackert!
Åh vad vackert!