Igår låg jag och funderade. Undra om alla äldre kloka människor i tysthet sitter och skakar på huvudet åt hur vi lever. Inte dömande utan mer som om de vet något som vi inte vet. Ibland tycker jag att det kan se så ut på sättet de tittar på en. Jag kan otåligt tänka att jag vill att de ska avslöja samtidigt som jag troligtvis skulle vifta bort det som självklarheter om de berättade. Men tänk om jag kommer inse massa saker om 40 år som hade gjort att jag levt annorlunda idag. Typ att man ska äta mat istället för choklad och att ett par fina skor inte gör en lyckligare ;-)

Men jag lever ju som jag tror är bäst idag. Samtidigt inser jag som nykter arbetsgalning att det är lätt att glömma övriga livet när jobbet ger en så mycket. Att glömma balansen. Och jag vill ha balans. Jag mår bra av balans. Jag vill ha min man, mina vänner och min familj som en del i vardagen, i livet. Inte något man skjuter upp till semester och utvalda dagar. För det är relationerna som ger inspiration i jobbet.

Nog av tänkande för denna månad ;-) Vi kan väl bara enas om att ta ledigt från jobbet och åka från Örebro till Stockholm för att fotograferas är det bästa sättet att skapa balans och kvalitetstid med varandra. Åsa, Emil, Anton och buken (bäbisen alltså) gjorde precis det. Och om jag inte minns fel så var det en viss kille som verkligen tog vara på livet och gjorde hopp-bomben i sängen :-) Det om något måste väl vara att livskvalitet...

Smallpigart på Facebook och Twitter