Jag älskar att köra bil. Att vara "tvingad" att sitta still och bara tänka. Ibland tittar jag in i bilarna som jag passerar (jag är en omkörare) kollar vad de har i bilen och vilka som sitter i. Sen fantiserar jag om vilka de är och vart de är på väg. Kvinnan som sitter med en cigg i mungipan i sin röda Fiat, lätt blonderat hår och gossedjur på hatthyllan. Hur fri hon känner sig när hon sjunger högt till Mr Music skivan som sitter kvar i bilen sen den införskaffades under bilsemestern1998.

Kanske är det min livliga fantasi som gör att jag aldrig vill stanna. När jag kör är det nämligen inga onödiga stopp. Henrik, min man, får inte dricka något eftersom vi riskerar att behöva stanna varje timme annars med tanke på hans pingisblåsa. Nej, man stannar inte. Man kör 4-5 h och SEN är det stopp. Annars avbryts mina tankar.

Och om Annica, Börn, Alma och John skulle bli omkörda av mig så skulle jag fantiserat om att de satt i en Lexus. Annica bakom ratten och med samma smittsamma skratt som hon hade på bröllopsdagen för några år sedan. Den dagen då hon nästan spydde för att bröllopsfotografen bad henne snurra flera minuter samtidigt som lilla Alma låg i magen och skrek, mer, mer, mer! Som ni kanske förstår så finns det en del sanning i det här. Annica & Björn fotograferade jag nämligen första gången på deras bröllopsdag och därefter har vi följts åt. Två nya passagerare har dessutom hunnit bli. Lilla Alma och John. Mina två nya resekompisar.

Smallpigart på Facebook och Twitter