Den heter 6 döttrar och en mamma. En film i flera delar med många huvudrollsinnehavare och garanterat magskratt. För några veckor sen gästspelade jag som fotograf i filmen. Jag spelade den ödmjuka-apsnygga-trevliga-smarta-mästerfotografen-som-skrattar-som-matTina (otroligt svår roll att tolka för övrigt). Huvudrollsinnehavarna var överallt, några i en hög där, andra i en hög här. Deras repliker levererades samtidigt och varvades med magskratt och tappra försök att följa mina konstiga uppdrag.

Filmens skapare, även kallad mamman i familjen,

var den enda lugna platsen. Om min mormor skulle beskriva situationen skulle hon sagt "oj,oj,oj vilken fest vi har kommit till" men på ren svenska säger man herrejävlar vilket tjejkaos. Den här filmen hade allt, spänning (ska de bli klara med håret innan ljuset blir för starkt) skratt (mina skämt är så dåliga att man skrattar) och kärlek (kolla själv). En perfekt film. Ärligt, vackert och fullmatat med kärlek. Med andra ord. Jag trivdes i rollen, hoppas på en uppföljare snart. Om huvudrollsinnehavarna vågar anställa mig igen vill säga ;-)