Väldigt roligt att betrakta när man står utanför. Jag har varit med om en rolig social händelser nyligen som jag måste dela med er. Händelse utspelar sig i kön på ett hippt fik i Vasastan. En man. En kvinna. En kö.

Kvinnan -nejmen hej Johan (med hög röst samtidigt som hon väntar på respons) känner du inte igen mig? Mannen-heeej (med en hög röst som försöker dölja hans osäkerhet) ja, ja, ja vi såg på, ehhhh (konstpause eller så försöker han få henne att fylla i) på bildkursen?!? Kvinnan- nej (med låg besviken röst) Helena, vi jobbade ihop ju... Mannen-jaaaaaa precis (han vet fortfarande inte vem hon är). Kvinnan- (tyst) Mannen- är så förvirrad, kom nyss tillbaka från semestern, glömt både hur jag jobbar och lösenord till datorn (nervöst skratt). Kvinnan- (artigt leende).

Därefter följer artighetsfraser om semester, sommarens fantastiska väder och andra ofarliga samtalsämnen. Bara älskar när sånt här händer mitt framför ögonen på mig:)

Annat är det när det gäller barn. Om man frågar ett barn "känner du inte igen mig" så får man ett uppriktigt svar "nej, vem är du?". Och med tanke på hur länge sen det är jag fotograferade Estrid så är det tveksamt om hon skulle känna igen mig idag (eller hennes föräldrar för den delen). Jag har nämligen så sjukt många familj och barnfotograferingar som jag inte hunnit blogga. Så en evighet senare och mitt i bröllopsyran, här kommer några bilder på världens skönaste Estrid som säkert är vuxen nu ;)