Har ni tänkt på en sak. När man är uppe i sig själv och sina egna tankar så är det lite svårt att fatta att alla människor tänker/känner lika mycket.  Ni vet, okända människor man passerar på gatan blir statister i filmen där DU har huvudrollen. Människor som troligtvis tänker det samma när de ser på dig. Utan att veckla in resonemanget till en nivå som ligger på pyskologivetenskap så kan man säga att vi alla har huvudrollen i vår egen film. Frågan blir då bara vilka som är statisterna? Egentligen inga kanske, men när man betraktar sin omgivning så kan man få en uppfattning, hur de är som människor, vad de tänker osv. Ta bara exemplet när ni sitter på ett fik och efter 30 minuter nästan har målat klart bilden av den som sitter vid bordet bredvid. Man har skaffat sig en uppfattning utifrån utseende, vad de säger osv. Tänk då hur det är för offentliga personer. Man tror att man känner dem. Att man vet hur de tänker. Vad de gjort. Vad de sagt osv. Egentligen utan att veta. Utan att känna dem.

Mitt möte med Linda Thelenius (fd Rosing), där jag hade i uppdrag att fotografera porträtt på henne till en svensk tidning, blev därför en påminnelse. En påminnelse att vi alla har olika sidor, sidor som vi visar olika mycket av utåt sett men som är lika mycket DU oavsett om man visar den eller inte. Kanske var det med den tanken i ryggen som jag ville gestalta en annan sida av Linda, ett djup. Vet inte om jag lyckats men jag hoppas...

Smallpigart på Facebook och Twitter