Får man paxa? I så fall paxar jag här med namnet Frank. När jag ändå är på gång så paxar jag också Franky, Polly, Maj-lis och Lo så jag sitter säkert.

Förresten kommer ni ihåg när man paxade allt i sin väg? Att sitta fram i bilen. Att få den sista godisen. Allt som gick att paxa paxades. Och var det paxat så var det. Det som förundrar mig fortfarande är bara hur man finner sig i att om något är paxat så är det bara att gilla läget. "Henrik paxade att inte köra bilen ner till Helsingborg så jag kör 6 timmar utan att gnälla (ok lite)". Vad är liksom motgiftet mot någon som paxat, det måste ju finnas något typ av veto?

I vilket fall så har jag härmed paxat namn till våra 5 ofödda barn. Jobbigt bara att Frank redan är lite taget av en kille som hängde i min dagsljusstudio för någon vecka sedan. Men jag pratade ut med Franks mamma & pappa som lovade att de skulle döpa om Frank till Berit istället. Snällt tycker jag. Frank däremot blev lite missnöjd över detta och vägrade först skratta åt mina skämt. Men till slut kunde han inte hålla emot sitt söta leendet. Men jag fattar, kanske inte så kul att få byta namn, är uppriktigt ledsen för namngrejen Berit men tack för att du gav mig ett litet leendet ändå :-)

Smallpigart på Facebook och Twitter